c.1525-69 Greatest Netherlandish painter of the 16th century. Not much is known of his early life, but in 1551 he set off for Italy, where he produced his earliest signed painting, Landscape with Christ and the Apostles at the Sea of Tiberias (c. 1553). Returning to Flanders in 1555, he achieved some fame with a series of satirical, moralizing prints in the style of Hiëronymus Bosch, commissioned by an Antwerp engraver. He is best known for his paintings of Netherlandish proverbs, seasonal landscapes, and realistic views of peasant life and folklore, but he also took a novel approach to religious subject matter, portraying biblical events in panoramic scenes, often viewed from above. He had many important patrons; most of his paintings were commissioned by collectors. In addition to many drawings and engravings, about 40 authenticated paintings from his enormous output have survived.  Related Paintings of Pieter Bruegel :. | The Sermon of St John the Baptist | Dance under the gallows | Rustic Wedding | Good to go | Blind Leading the Blind |
Related Artists:
KESSEL, Jan van
Dutch Baroque Era Painter, ca.1626-1679
Willem Claesz Heda
1594-1682 Dutch Willem Claesz Heda Galleries Dutch painter. He was a still-life painter, who, like Pieter Claesz., is noted for his monochrome breakfast-pieces, which are, however, more opulent than those of Claesz. Heda earliest dated work is a Vanitas (1621; The Hague, Mus. Bredius), which shows a still-life from a high viewpoint, composed of various objects bearing vanitas associations (e.g. a bowl of glowing embers, smoker requisites, an overturned glass and a skull); the colouring is in brownish-grey tones and represents one of the earliest examples of a Dutch monochrome still-life (monochrome refers to the range of tones, rather than of colours). Even in this early work Heda skill at painting textures is evident. A more balanced composition is achieved in another Still-life (1629; The Hague, Mauritshuis) and in the Breakfast Table (1631; Dresden, Gemeldegal. Alte Meister), in both of which the objects, set against a neutral background, are linked by a strong diagonal. The Mauritshuis still-life also gives an early indication of Heda interest in painting the effects of light. In 1631 he became a member of the Haarlem Guild of St Luke (of which he served as deacon on several occasions after 1637).
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.